Varannan Onsdag går jag på Alpha grupp i kyrkan.
Har gjort det i snart 2 år.
Varför jag går där?
Efter mitt aneurysm i hjärnan
så har letat svar på mina frågor.
Varför klarade jag mig igenom det?
Vad är meningen med mitt liv?
Är det meningen att jag ska ta vara på mitt liv bättre?
Det jag hittills är säker på är:
Viktigaste är livet.
Störst av allt är kärleken.
Jag är oerhört tacksam över mitt liv.
Ett möte idag ruskade om mig ordentligt.
Träffade en kvinna, hon var 56 år. (jag är snart 55 är)
Hon hade jobbat på 2 demensboenden (samma som mig)
Hon var finsk (jag är halv finsk)
Hon hade fått en hjärnblödning för 2 1/2 år sedan, ( jag 3 år sedan)
Hon hade varit dålig sedan dess ( lika som mig)
Hon var utstämplad och väntade på pension (lika som mig)
Då berättade jag om mitt aneurysm.
Hon blev knäpp tyst och tog mina händer i sina händer.
Då säger hon:
Den här veckan har jag fått reda på felet i min hjärna.
Det är ett aneurysm bak i huvudet, vid lill hjärnan.
Aneurysmet "bubblan" var som en krona i storlek.
Kunde brista när som helst.
Hon väntar på op tid i Uppsala, kan blir när som helst.
Det gick inte att göra op i Gävle, var för komplicerat.
Sedan sa hon:
Dör jag så är det meningen, har accepterat det.
Jag blev alldeles tyst! jag tänkte måtte hon bli op i tid.
Blev 3 pink skydd idag, också lite för stora.
Ett loppis fynd, en ny chihua.
Att dra ner och bädda är vanligt i detta hus
.
Lika vanligt är att dammsuga.
Skrattade gott när jag såg Darwin problem.
Ett kock som vill följa med.
Löpande tik förvisad till vardagsrummet.
Gösta vill också träffa kocken.
Hjälper honom lite,
så han når kocken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar