Har inte bloggat på några dagar.
Har haft annat viktigare göra!
Lekt och haft roligt med två gulliga pojkar.
Fått vara med och bada dem.
Försökt att lära dem att plaska! hihi!
I morgon är det saker att göra på klubben.
En ny lokal ska inspekteras.
Klubben ska prova några månader,
se hur det fungerar med inomhus lokal.
Andra vintrar har vi varit på ridklubb,
med allt vad det innebär, hästar och väldig kyla.
Lite typiskt med en inomhus lokal nu när jag
bestämt mig för att ta en paus med agility.
Jag kommer ingenstans med mitt lärande,
upplever att alla andra får sin hund att göra saker.
Och det är inte roligt längre.
Så jag får hitta på något annat att roa mig med.
Det finns annat i livet än hundar.
Funderar faktiskt på att börja måla.
Ta papper och färg och gå ut i naturen,
är väldigt fascinerad av björk stammar,
jag det är sant!
Inget träd är det andra likt.
Vita stammar med mörka fläckar.
I långa rader.
Ett av årets löften är att tänka på mig själv.
Och då menar jag bara mig själv!!
För några år sedan gick jag en kurs,
på folkhögskola i en termin.
"Hel som människa" hette den kursen.
Hade "gått in i väggen" och var sjukskriven.
För många saker hände runt omkring mig,
och jag tappade bort mig själv helt enkelt.
Jag minns hur konstigt och jobbigt det var.
T ex kunde jag vara i affären och handla,
och åkte hem utan mina varor, de låg kvar vid kassan!
Några gånger visste jag inte vart jag parkerat bilen,
och inte heller hur den såg ut.
Det var som jag inte visste vem jag var.
Jag stod bredvid och tittade på mig själv.
Och jag kunde inte beskriva vem Helena var?
Tre personer hade denna kurs,
en präst, en livs coach och en som kunde massage.
Vi tränade att känna efter i vår hälsa och kropp,
lärde oss: meditation, Qi gong, att andas rätt osv....
Det krävdes ärlighet och att vara modig,
vi hade "delningar" med tystnadsplikt.
Jag delade aldrig något!
Och jag tyckte aldrig jag hörde hemma riktigt på kursen,
förstod helt enkelt inte vad jag behövde.
Eller hade inte modet att rannsaka mig själv.
Gift och mamma till 4 barn, en del att tänka på.
Livet är kort och jag måste få ut så mycket av det.
En av de som hade kursen är livs coach,
här är en länk till hans sida.http://www.kjellhaglund.nu/
Han sa ofta Leva för stunden.
Vid kusens avslutning så fick alla deltagarna ett kort
av den här coachen.
Alla tyckte att de fått precis rätt kort!
kort som stämde! Jag fick det här.
Satt i bilen på väg hem och "grymtade" för mig själv.
Hur kunde han tycka att det stämde på mig? Sjukt!
Jag har sparat kortet som jag fick,
det är många år sedan nu. Varför??
Jo för någonstans så kände jag att han hade rätt.
Han hade nog sett hur jag var, och försökt att hjälpa mig.
Men jag hade skygglappar på.
Varför ska det vara så svårt?
Idag skulle jag behöva gå liknande kurs,
kunna ta beslut vad som är bäst för mig.
För det viktigaste är att få vara glad och ha ett bra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar